Fri frakt över 1000 SEK & 30 dagars fria returerSwish & faktura via Klarna4.6/5 betyg 610 000+ recensioner
Vandring med sex barn genom de österrikiska alperna
Tror du att barn inte gillar att vandra? För att det är "trååååkigt"? Nåväl, tänk om! Om landskapet är äventyrligt och stämningen är på topp så älskar de det. De kanske till och med går snabbare och är mer entusiastiska än du. Inte riktigt övertygad än? Häng med!
Jag är en vandringsentusiast som älskar berg. Så ni kan föreställa er att göra en fjällvandring är nästan den bästa semestern någonsin för mig. Att ta med mina barn är grädden på moset. Jag delade denna långvariga önskan med en vän för några år sedan. Det ena ledde till det andra, och för två år sedan åkte vi iväg med fyra mammor och sju pojkar för fem vandringsdagar genom de franska alperna i Vanoise. Det var så otroligt fantastiskt att vi bestämde oss för att göra en vandring till.
Så förra sommaren var vi redo med, denna gång, bara tre mammor och sex pojkar för ett vandringsäventyr genom Stubaital i Österrike. Vi fyllde våra ryggsäckar med ett set vandringskläder, en skön varm och lätt fleece, en picknick för några dagar, en sovsäck, bra vandringskängor och gav oss iväg!
Vandring i Stubaital
Efter en natt på vandrarhemmet i Innsbruck begav vi oss mot Neustift. Vi planerade fem nätter på fjällstationer och sex vandringsdagar. Den första dagen klättrade vi nästan 1000 meter till Nürnberger Hütte. Det var en tuff start, men med lite tålamod, uthållighet och peptalk så klarade vi oss och kunde fortsätta.
Dag 2 längs Freiger See och nästan till den italienska gränsen går mycket smidigare. Vi njuter fullt ut av bergen, vår naturliga lekplats under en vecka, där vi hämtar energi samt saktar och varvar ner. Det är underbart att vara helt borta från resten av världen i några dagar och inte behöva tänka på annat än att äta, sova och vandra. Livet kan vara så enkelt.
Efter två nätter i Nürnberger Hütte lyfter vi på vår tunga ryggsäck igen och klättrar över Niederl-åsen. Återigen en tuff och dessutom ganska teknisk väg. Ja, det här är äventyr, baby! Inte enkelt, men så roligt.
När vi väl når toppen, svettiga från topp till tå men framför allt stolta, har vi vårt slutmål för den dagen i sikte: Sulzenau Hütte. Innan vi kommer dit stannar vi till vid två sjöar. Den sista, Grunausjön, är överväldigande vacker. Klarblått vatten, nästlad mellan mäktiga jättar. En sann fröjd! Stigen upp till fjällstationen efteråt är också överjordisk. Fenomenal. Jag ligger alltid efter eftersom jag tar så många bilder.
På fjällstationen kör vi samma rutin som vanligt: hämta andan, ta en dusch, sätta sig till bords och ät det som står på menyn, spela ett roligt kortspel tillsammans och sedan gå och lägga sig tidigt. Den här gången är vi nio personer i ett rum. Ändå rätt mysigt!
Oväntad twist
Dag 4 är tempot i gruppen långt ifrån varandra. Min yngsta son kan knappt hänga med. Tröttheten slår till och jag lyckas distrahera honom med samtal om skolan, fotboll och dyra bilar. Leendet och styrkan i benen kommer sakta men säkert tillbaka.
En kombination av att en person i gruppen är sjuk, trötta ben och slitna sulor, leder till att vi nästa dag beslutar att förkorta vår resa med en dag. Istället för sex dagar ska vi vandra fem dagar. Mycket olyckligt, men det är viktigare att lyssna på våra kroppar och ta hand om gruppen. En oplanerade förkortning av vår vandring var också möjlig eftersom den sista fjällstationen låg bredvid en gondollift som kunde ta oss till dalen.
Och så plötsligt var vi tillbaka i Innsbruck. Trots stadens skönhet gjorde det ont. Jag saknade verkligen bergen och det enkla livet där uppe. Bergälskare vet vad jag menar. Till alla andra säger jag bara: ge det ett försök.
Att vandra i bergen, och särskilt med barn, är att svära och svettas men också att tänja på gränser och vara stolt över sin prestation. Det är att lida, men också att kliva ur sin komfortzon och växa. Det är att utöva tålamod och gå den extra milen, men också att ha ett oförglömligt äventyr. Det är minnesvärt. Gör det bara!
